Ibland känner jag mig så deppig, men kan inte riktigt sätta fingret på varför jag är det. Jag tror att det är att jag saknar att ha någon som står mig nära. Visst, jag har mina kompisar. Men allt en tjej vill är väl att hitta kärlek? Singellivet är dock oerhört skönt. Man slipper tänka på vad ens pojkvän tycker om vissa saker, man kan dra ut och festa och bara tänka på sig själv helt enkelt! Men det där tröttnar man ändå på ganska snabbt. Jag är trött på att sova själv varje natt. Älskar att ha någon brevid mig. Känns så skönt att veta att det finns någon där brevid som tycker om en.

Men som jag har sagt förut så är jag väldigt kräsen, och det är därför jag är ensam nu antar jag. Men varför ska jag nöja mig med vem som helst? Jag vill ju ha en intressant och speciell kille som jag verkligen brinner för! Så jag tycker att det är synd för vissa som kanske känner att de måste ha en pojkvän, och nöjer sig med att killen består av 75 % av det som man är ute efter.

Varför ska du vara nöjd med killen som din bästa kompis inte alls kommer överens med? Varför vara nöjd med killen som inte vill lösa några problem? Varför vara nöjd med killen som du bara sover med? Träffa en kille som tycker om dig för den du är. Den som inte klagar på ditt utseende. Den som inte får dig att bli en helt annan person när du är med honom.

Ens pojkvän ska även vara ens bästa vän, glöm inte det!

/Mimsan